onsdag, 2 september 2009

att använda ordet känslokall som en definition för min föraktelse mot impulsivitet och empatilöshet är fel. visst har jag tröttnat på dessa känslostormar som helt utan förvarning bestämt sig för att förstöra min vardagliga ro, men trots det, har jag ett hjärta. någonstans där inne

att hela tiden sätta sina känslor på spel för att få allt så bra som möjligt är en stor chansning jag inte längre tänker ta. att människor blivit så opålitliga att man måste ändra på sig själv för att må bra, att föreställa någon hårdning man egentligen inte är, det är bara sorligt! men ärligt, att blir sårad, sviken eller att förlora någon är det svåraste som finns och om man kan, varför inte bara sätta stop för det?

jag sitter och lyssnar på phil collins med you'll be in my heart. kalla mig patetisk och töntig om ni vill (det är jag väl iofs), men jag gillar den låten. den påminner så mycket om mig, om allt.. 

nu har jag lärt mig att det viktigaste förhållandet man har i livet är med sig själv. för vad som än händer kommer man alltid ha sig själv, alltid! 

äh, dags för film o choklad. (jag föräter mig på choklad nuförtiden) imorgon är det begravning...... igen