amandas begravning var så vacker! snart skiner poseidon och you make my world go around spelades, nathalie sjöng, elias bar kistan och tusenstals blommor vilar nu på hennes grav. amanda.. lilla amanda


björn afzelius - ljuset

onsdag, 2 september 2009

att använda ordet känslokall som en definition för min föraktelse mot impulsivitet och empatilöshet är fel. visst har jag tröttnat på dessa känslostormar som helt utan förvarning bestämt sig för att förstöra min vardagliga ro, men trots det, har jag ett hjärta. någonstans där inne

att hela tiden sätta sina känslor på spel för att få allt så bra som möjligt är en stor chansning jag inte längre tänker ta. att människor blivit så opålitliga att man måste ändra på sig själv för att må bra, att föreställa någon hårdning man egentligen inte är, det är bara sorligt! men ärligt, att blir sårad, sviken eller att förlora någon är det svåraste som finns och om man kan, varför inte bara sätta stop för det?

jag sitter och lyssnar på phil collins med you'll be in my heart. kalla mig patetisk och töntig om ni vill (det är jag väl iofs), men jag gillar den låten. den påminner så mycket om mig, om allt.. 

nu har jag lärt mig att det viktigaste förhållandet man har i livet är med sig själv. för vad som än händer kommer man alltid ha sig själv, alltid! 

äh, dags för film o choklad. (jag föräter mig på choklad nuförtiden) imorgon är det begravning...... igen

jag vill inte låta alldeles för skeptisk när jag pratar om framtiden, men heller inte för dömmande.
jag tror att allt händer för en anledning, att något bättre väntar. men allt är så svårt, det är så svårt
och veta om man fattar rätt beslut, om allt kommer bli bra sen. jag vill ju tro på något bra, vem vill inte det
jag försöker hela tiden banka in så mycket positivitet i huvudet som det bara går, men negativiteten verkar
dominera.

åh håll om mig, säg att allt kommer bli bra, säg att du vill, att du försöker. va inte så förutbestämmande

melissa horn, därja

.... som en chokladkaka, eller cigaretter. man vet att det inte är bra för en, men ändå dras man till det.. ja, har man börjat knapra på en chokladkaka kan man inte sluta.
vad har chokladkakor och cigaretter som inte äpplen och tomater har? varför dras man alltid till sånt som inte är nyttit, som inte är bra för en? tur att det finns nya sk. uppfinningar eller metoder som finns idag. som, nikotintuggummi, eller "diet-chokladkakor".. men, det är inte alla som använder sånt iaf. varför? varför använder man inte saker som faktiskt får en att må bättre, som inte bryter ner kroppen på ett sånt sätt som alla andra onyttigheter faktiskt gör? och nu när det finns också?
en anledning kan vara att man är mer van vid det gamla.. jag antar att det tar sin tid, men att man så smått lär känna de nya produkterna såväl som de gamla. precis så är det ju med människor också. man lär sig att tycka om och vänja sig vid dom.. och i detta fall, glömmer man av dom gamla, onyttiga sakerna.
har man tur så försvinner suget efter cigaretter eller en vanlig marabou chokladkaka förgott.
för andra kanske det inte är så lätt. för andra kanske det är jobbigt och gå in på ica, se hur dom ligger där, i sina nya fina förpackningar och alla nya smaker dessutom. marabou daim, digestive, smartis och allt vad det finns. det är nästan så att man längtar tillbaks. fast man vet att det är inte bra, man vet att om man återvänder till sina gamla vanor kommer det gå dåligt. man får bara inte fastna i det igen! risken finns ju att man kan gå upp i vikt, hål i tänderna, få dåliga lungor av dom där ciggaretterna och riktigt taskig kondition dessutom. man inser att det man har nu är bättre. att man kanske borde hålla sig till dietprodukterna, nikotintuggummi och frukt.
det som man mår bra av, det som man mår som bäst av.
jag har nu lärt mig att uppskatta det jag har! jag tycker dessutom om frukt, väldigt mycket och skulle inte kunna byta ut ett enda äpple, päron, eller pomelo mot någon vidrig cigarett eller marabouchoklad i världen.