..men jag är stark, förmodligen starkare än vad jag själv tror. just nu tror jag inte det
finns någonting som kan bryta ner eller trycka ner mig. jag har gått igenom så mycket.
ingenting förvånar mig längre. jag har vant mig vid ensamhet, knivar i ryggen, falska
förhoppningar, visuella människor, paranoiditet och skitsnack.
tänk, det här är mitt liv. är det såhär det ska vara? då tackar jag och tar emot.
jag har iallafall ett.

jag är lättmanipulerad, känslig och rädd. en sån person borde vara lätt att knäcka,
och det stämmer. rödsprängda ögon och ett krossat hjärta. jovisst känner
man igen sig. knäcka mig kan man nog, vem som helst iprincip.
men faller jag, reser jag mig igen.
hah, tänk att jag faktiskt varit med om så mycket.
och titta på mig, jag står än

stop looking at what you aint got, start being thankful for what you do got.