martina rosanna aline bock 
SKRIVET: 2008-11-16, kl 00:11:51 | PUBLICERAT I: dreams, life, thoughts and whises
älskling hör på, jag tar steget ur vår sista dansjag vet inte vad jag är mest rädd för,
- svaret eller frågan?
kanske båda.
tiden går..
för fort?
jag hinner inte tänka.
jag hinner inte känna.
jag vill att du ska ha rätt, men jag vill ändå förstå.
varför förstår jag inte?
jag har tänkt, tänkt, sovit och tänkt.
kan man tänka för mycket?
huvudet sprängs snart.
frågor som inte får några svar,
svar som inte finner dom rätta frågorna.
mina resoneringar slutar alltid på samma sätt,
med ett stort frågetecken.
den stora frågan är ju,
- är det värt det?
frågan har alltid varit självklar.
nu ser jag den på ett helt annat sätt,
och jag ser en bakgrund och syfte med det hela.
inte bara som en tom mening uppbygg på ord.
jag ser allt klarare.
jag känner allt bättre.
har jag hittat en väg?
min väg?
kanske är inte alltid en lösning en lösning.
kanske måste man bara låta det var.
men det går inte alltid att leva i nuet,
även om jag vill.
andrum, utrymme och tid.
hur mycket?
hur länge?
prata med mig
jag vet vad som måste göras, ändå sitter jag kvar här
i ett sista kapitel som jag har förälskat mig i.
jag försöker att strida mot känslan, men den är rädd och den spelar ett spel nu
jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur.
- svaret eller frågan?
kanske båda.
tiden går..
för fort?
jag hinner inte tänka.
jag hinner inte känna.
jag vill att du ska ha rätt, men jag vill ändå förstå.
varför förstår jag inte?
jag har tänkt, tänkt, sovit och tänkt.
kan man tänka för mycket?
huvudet sprängs snart.
frågor som inte får några svar,
svar som inte finner dom rätta frågorna.
mina resoneringar slutar alltid på samma sätt,
med ett stort frågetecken.
den stora frågan är ju,
- är det värt det?
frågan har alltid varit självklar.
nu ser jag den på ett helt annat sätt,
och jag ser en bakgrund och syfte med det hela.
inte bara som en tom mening uppbygg på ord.
jag ser allt klarare.
jag känner allt bättre.
har jag hittat en väg?
min väg?
kanske är inte alltid en lösning en lösning.
kanske måste man bara låta det var.
men det går inte alltid att leva i nuet,
även om jag vill.
andrum, utrymme och tid.
hur mycket?
hur länge?
prata med mig
jag vet vad som måste göras, ändå sitter jag kvar här
i ett sista kapitel som jag har förälskat mig i.
jag försöker att strida mot känslan, men den är rädd och den spelar ett spel nu
jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur.
