onsdag, 15 juli 2009

jag och min vän spenderade kvällstimmarna i blomberg. från att solen knappt syntes, tills månen fann sin plats på himlen och lös så kraftigt att den speglade sig i vattnet. det var skönt o sitta där, bara sitta, njuta, titta, känna o lukta. vågornas brus var som vaggvisor för småbarn. han somnade nästan, jag med. det blev genast kallare efter solens nedgång och vi båda tyckte det var dags att tänka på refrängen.

det är precis vid såna här dagar då det är skönt o få komma bort, att få prata med någon, men framför allt att bara få lyssna. väl hemma, upptäckte jag en fästing klättrandes på min hals. vi bestämde därefter att nästa komma-bort-kväll blir långt bort från både djur&natur

nu ligger jag i sängen. filmen, remember the titans (rekomendation av jacob), är snart färdigladdad och chokladen ligger redo att öppnas. jag fruktar dock sömnen. jag är rädd att om jag vaknar, börjar allt om igen. ensamhet, tomhet o tårar. jag är rädd att jag inte ska hitta någon att slösa min tiden med, jag är rädd att jag ska behöva vara ensam en hel dag. jag är för rädd för mig själv