söndag, 25 januari 2009

jag har skrattat, hoppat, gråtit, sjungt och skrikit. ja, stockholmsresan blev mer än lyckad.
det finns inga ord för konserten mer än att det var det bästa jag någonsin gjort i hela mitt liv!
jag har nu stått tio meter från chris brown. så ja, nu kan jag dö lycklig.
klockan halv sex på morgonen kom jag hem, fortfarande i chocktillstånd.

lördagen spenderades sen med ewelina och ida i lidköping.
kvällen blev inte riktigt som jag hoppats på. men som man säger, det duger i krig.

söndagskvällen ska nu tillbringas på samma sätt som resten av dagen, framför tvn.
mamma och elias ska nu upp till statoil och hyra film. så nu ska vi gotta oss, jag och familjen.
jag hatar att jag älskar söndagar.. och imorgon är det skola igen, varför längtar jag?