martina rosanna aline bock 
SKRIVET: 2008-11-01, kl 01:06:11 | PUBLICERAT I: vardagsbeskymmer
säg att det är okejfredagkväll, 31 oktober 2008
jag kan med glada miner meddela att kvällen blev lyckad, tillslut. jag spenderade kvällstimmarna hos alexander med honom och flera andra söta killar. kvällen bjöd på många skratt, några glas vin, gamla minnen? och mycket gott sällskap! det tackar jag för.
vid tolv tiden tyckte jag och vanessa det var dags att tänka på refrängen, så vi började vandra hemåt. från sil till det stora gula huset på lidköpingsvägen, mitt i götene. det tog ett tag, men bra låtar och mycket sång fick oss att glömma av den kalla kylan och vi kom tillslut fram till götene, dansandes.
jag är hemma nu. känns skönt! jag längtar till min säng. min varma sköna säng. men jag kunde inte låta bli att skriva några rader i bloggen först. det har nästan blivit som.. som att borsta tänderna tillexempel. man gör det två gånger om dagen.. och det är väl så många gånger jag skriver i genomsnitt på en dag.
men det känns skönt också. ens blogg blir nästan som en del av en själv tillslut.
jag har insett att det faktiskt är här jag lastar av mig det mesta känslorna, humöret osv.
man kan bara genom att granska mina små texter och citat eller lyssna på mina låtar jag laddat upp, förstå att det har mycket med mig och mina känslor.
ibland kan det vara lättare att uttrycka sig på det viset. det kan också vara en lättnad att slippa prata med någon. det kan ibland kännas som att ingen lyssnar, eller att folk alltid ska komma med massa kritik och kommentarer man absolut inte behöver för stunden. med blogg slipper man det. man skriver vad man själv vill skriva helt enkelt! praktiskt det där.
nu känner jag dock att mina "några rader" blev mycket mer än bara några rader och jag känner nog att det är dags att krypa till kojs. det är ju trots allt en dag i morgon också, som mamma brukar säga.
natti!
jag kan med glada miner meddela att kvällen blev lyckad, tillslut. jag spenderade kvällstimmarna hos alexander med honom och flera andra söta killar. kvällen bjöd på många skratt, några glas vin, gamla minnen? och mycket gott sällskap! det tackar jag för.
vid tolv tiden tyckte jag och vanessa det var dags att tänka på refrängen, så vi började vandra hemåt. från sil till det stora gula huset på lidköpingsvägen, mitt i götene. det tog ett tag, men bra låtar och mycket sång fick oss att glömma av den kalla kylan och vi kom tillslut fram till götene, dansandes.
jag är hemma nu. känns skönt! jag längtar till min säng. min varma sköna säng. men jag kunde inte låta bli att skriva några rader i bloggen först. det har nästan blivit som.. som att borsta tänderna tillexempel. man gör det två gånger om dagen.. och det är väl så många gånger jag skriver i genomsnitt på en dag.
men det känns skönt också. ens blogg blir nästan som en del av en själv tillslut.
jag har insett att det faktiskt är här jag lastar av mig det mesta känslorna, humöret osv.
man kan bara genom att granska mina små texter och citat eller lyssna på mina låtar jag laddat upp, förstå att det har mycket med mig och mina känslor.
ibland kan det vara lättare att uttrycka sig på det viset. det kan också vara en lättnad att slippa prata med någon. det kan ibland kännas som att ingen lyssnar, eller att folk alltid ska komma med massa kritik och kommentarer man absolut inte behöver för stunden. med blogg slipper man det. man skriver vad man själv vill skriva helt enkelt! praktiskt det där.
nu känner jag dock att mina "några rader" blev mycket mer än bara några rader och jag känner nog att det är dags att krypa till kojs. det är ju trots allt en dag i morgon också, som mamma brukar säga.
natti!
